Jag tror jag slutar med den här skiten.
Kanske är blondinbella bättre än att skriva en massa trams här?
Nu skulle jag egentligen skriva ett najs inlägg om min och elins dag i Helsingborg. Men pga ett radikalt sjunkande läsarantal jämfört med gårdagen känner jag att jag lägger ner det här. Bloggande är nog inget för mig. Vilket jag kan tycka är lite konstigt. Kenza är ju trots allt en av Sveriges mest besökta bloggare. Men vafan.
Hejdå, Peace and Love och kanske jag skriver några sketna inlägg vid jullovet.
Nu har jag kämpat och slitit med muffins hela kvällen
Och lite bakpulversmak behöver ju inte vara fel, eller hur?
My name is Anna and I'm an surdegsoholic
Mitt älskade surdegsbröd gick inte att få tag i efterssom bagaren var sjuk. Jag fick panik. Hur fan ska jag kunna leva utan surdeg?!
Så jag gjorde nått jag svurit på att aldrig göra. Jag begav mig till St Jacops (ni vet det där överhypade stället där limporna kostar 70 spänn styck) och köpte en fjärdedels limpa. Dubbelt så dyrt som mitt vanliga bröd och inte hälften så gott. Men är man beroende så är man.
Ojoj, min tramsiga statusuppdatering lyckades ge mig fler läsare än nånsin.
Kanske att jag borde fortsätta ljuga lite fint i inläggen (nej, jag cyklade inte till malmö den andra gången, men det gör mig glad att du tror jag klarar av något sånt)
5 inlägg på en kväll blir definitivt ingen vana. Men slutar jag läsa blondinbella så borde jag få gott om tid att skriva ett par om dan i alla fall (och jag måste, måste sluta läsa blondinbella)
Idag hade jag planerat Pilates, men nu verkar det som att jag blir meddragen till Dalby istället. Men det är ju inte fel det heller! Sedan MPP-möte med fältbiologerna (fråga mig inte)
Nu ska jag se om jag pallar skriva lite på FN resulutionen. Och Cajsa, om du läser det här, så kan jag säga dig att jag fått reda på hur man gör äkta ukrainafläta.
Lite som dom där böckerna man hade när man var liten fast i verkligheten och totalt omöjligt.
Det började med att jag, Sara och Sofia höll tal tillsammans på stortorget i lund inför naturskyddsföreningsmänniskor, 350-anhängare (tyvärr inte 350 stycken) och andra trevliga. Det var faktiskt sjukt roligt! Måhända att jag pratade konstigt men jag vill ändå tro att det gick rätt bra.
Därefter cyklade alla demonstranter i ett (ovanligt fysiskt ansträngande) demonstrationståg till malmö. Väl framme i malmö togs det fina bilder (visserligen inte lika fina bilder som går att hitta från vissa andra städer på www.350.org men ändå). Anledningen till hela stohejet var the global day of climate action.
Efter att ha laddat batterierna på Folk&Rock så var det hemmåt som gällde. På cykel, förståss. 4 mil sammanlagt, 4 mil indeed.
Efter att ha duschat så tog jag mig tillbaks till malmö igen. På cykel, förståss. Kvällen spenderades med god mat och fin nostalgi hos ella! (förlåt om jag kanske var lite trött, men jag säger bara en sak: 4 mil).
Den som hittar mig här får en chokladkaka!
Om du har några bilder vill du dela dem med mig?
(Visserligen vill jag mest ha bilderna för min egen skull, men på så sätt kan jag ju också sluta kopiera folks bilder från facebook...)
Frida, the very best bloggcoach, the very best indeed!
Till min nu påbörjade blogguppstart har jag även skaffat mig en bloggcoach. Hennes första råd vår att ha många bilder, så jag tänkte att varför inte börja med en på bloggcoachen själv?
Såhär känner Frida om den ärade uppgiften som Annas bloggcoach. Bilden är stulen från Williams facebook.
Välkommen till världen, lillplutt!
Barnet är iallafall en tjej (mitt queerfeministska jag säger mig att det inte borde spela någon roll men jag gissar att frågan borde komma upp) och mår såvitt jag förstår bra. Nått namn har hon inte fått än, vilket inte är särskilt förvånande.
Så anna, fasteruppgiften, hur ser du på den?
Jag tänker bli världens coolaste faster! Dock, (som jag med dåliga rim försökte förklara för Cajsa i fredas) känner jag viss konkurens från den nog lite coolare farbror Ola... Fast skit samma. Jag tänker i alla fall lära ungen allt jag kan om feminism, miljöförstöring och mänskiliga rättigheter. Planen är att hon kommer vara väl utbildad i alla stora frågor någon gång runt 7års åldern. Om det mot förmodan inte funkar så tänker jag åtminstonne se till att hon prenumererar på KP.
Låt oss se det som ett experiment.
(Troligtvis blir det så att jag får typ 10 läsare, tröttnar och slutar blogga när lovet är slut. Men man vet ju aldrig!)
