Going mad
Det verkar som om den här bloggen blivit en deppblogg. Ni kan vänta er många inlägg framöver.
Det verkar som om jag har en magnet inom mig som drar sig till situationer då jag garanterat gör bort mig. Dessutom har jag ett jättefint förkylningsvirus inom mig. Som är fastlimmat med superlim. Känns som att det aldrig kommer försvinna.
Det är en jävla tur att pappa köpt första sänsongen av Mad Men. Annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Love is just something made up by men like me trying to sell nylons.
