Rahlis and Magnus walking in the street, h-h-h-h-holding hands
Jamen den gav mig i alla fall energi nog till att skriva ett helt blogginlägg!
Nu är jag helt prickig över ryggen. Det är najs.
jag vill inte riktigt veta varför jag gör det. Men jag gissar att jag inte fastnar på folks näthinna för att jag är snygg.
Ännu mer skrämmer det mig när random killar med dreads frågar "bor du i lund?" och därefter lägger till "jag brukar se dig jätteofta när jag är i Lund".
Vem är jag liksom? Mannen med skylten?
85A - And I've got the scars to prove it.
DET FINNS INTE!
Du kanske tror det men är man ovan kan det kännas lite tight trots att man har rätt storlek.
DU KAN INTE HA DET!
Ack, trevliga minnen från diskusioner i Järnåkras omklädningsrum.
Nu har jag sår runt hela överkroppen som kliar och svider. Allt tack vare fucking BH i 80A.
Ursäktsinlägg
Jag ber om ursäkt för att jag var jävligt cranky jävligt ofta. Men som sagt dålig del av månaden.
Jag ber om ursäkt för att jag tvingade hela campet att lyssna på jävligt mycket Gogol Bordello.
Jag ber om ursäkt för att jag skickade knäppa sms till en del människor.
Jag ber om ursäkt för att jag telefonterroriserade Maja, Hanna, Vera och Sara lite då och då.
Jag ber om ursäkt för att jag följde efter Maja, Hanna, Vera och Sara som en jävla fluga lite då och då.
Jag ber om ursäkt för att jag tydligen kallade några för tåkiga. Särskilt efterssom att man inte ska kasta sten i glashus.
Jag ber om ursäkt för att jag kände att jag skulle skrika och dansa (dansa?) till Start wearing purple i vattenpipstältet.
Jag ber om ursäkt till Ella och Ellen samt En riktig soppa-killen för att jag var fruktansvärt pinsam när jag skulle prata smålänska.
Jag ber om ursäkt till alla som jag tvingade röka äckliga ciggariller.
Jag ber om ursäkt till alla jag tvingade sitta på stenar då jag skulle sitta i deras stol.
Jag ber om ursäkt för ett jävligt konstigt blogginlägg.
Emmabodafestivalen. Var ska jag börja?
Ellens fina konstaterande stämmer väldigt bra.
Jag har väldigt mycket att berätta.
Men det enda som egentigen var jobbigt var att våra grannar inte var trevligheten själv direkt. Det räcker kanske att jag säger att de tyckte mycket om att pissa samt att lyssna på låtar med ständigt upprepande Sieg Heil. Om det var dem som skar upp ett av våra tält har vi fortfarande ingen aning om, men misstänka kan man ju alltid.
Förresten gjorde jag en rätt jobbig upptäckt när det gäller mig själv också. Öl i kombination med dålig del av månaden innebär tydligen bara två lägen för mig, antingen är det sur och dryg, eller så är det totalflippad.
Efterssom det enbart är en av mina åtta goda camp-kamrater som läser den här tramsbloggen känns ett fint ursäktsinlägg rätt onödigt, men jag tror nog att det är läge för det ändå. Ursäktsinlägg kommer strax.
I övrigt var emmabodafestivalen en jävligt fin festival. Härliga människor, härlig musik och härligt det där med att festivalområdet och campingen inte är åtskilda. Marina and the diamonds var ett guldkorn, florence valentin hade jag fruktansvärt kul till.
Det kommer dröja ett tag tills jag kan äta mjukost igen dock.
